YOUR WELCOME

Detta kommer bli ett långt svar, men bare with me:

Jag flyttade till Dubai i Augusti 2008 och har bott där sen dess. Mina föräldrar är skilda så jag hade bott med min Mamma i ungefär 6 år när dom tyckte att det kunde vara bra att bo med Pappa lite som har jobb här i Dubai (han är kapten i en flygbransch här). Det var egentligen tänkt att jag skulle bo där 6 månader och om jag ville åka hem fick jag göra det. Men det blev för komplicerat med skolan och grejer så vi sa att jag skulle få åka hem när det läsåret var klart. Men, mina föräldrar är GRYMT dåliga på att hålla det dom lovar så när jag hade gått klart det året och var redo att get the hell out så flyttade min Mamma till Danmark med sin kille och sålde våret hus. Så då hade jag ingenstans att bo förutom detta lilla helvete.

Hur jag reagerade? Ja du. Först när fick höra trodde jag dom skämtade, så jag fortsatte med mitt liv som vanligt. Sen när min Pappa började visa mej skolor jag kunde gå i insåg jag hur seriösa dom var, så jag ringde honom ungefär varenda dag och grät i luren i säkert 20 minuter och verkligen bad att han inte skulle skicka mej hit. Men tillslut sa min Mamma till och sa att han blev väldigt dyster när jag var så jävla emot att bo med honom, så jag gick med på det hela om som sagt jag bara behövde stanna i 6 månader om jag verkligen inte trivdes.

Jag trivdes inte alls. Jag hatade varje sekund av dagen från när jag vaknade till jag lyckats gråta länge nog för att kunna somna. Detta pågick säkert i ett och ett halvt år. Sen när jag förstog att jag skulle behöva vara här längre än jag ville så började jag skärpa mej lite och försöka ta vara på dagen istället.

Jag gråter fortfarande ibland innan jag ska sova. Och ibland funderar jag på att låtsas att jag fått värsta huvudvärken i mitten av lektionen för att NÅGOT påminner mej om mitt gamla liv och jag mår så dåligt att jag bara vill åka hem och lägga mej i min säng och gråta.

Ni läser säkert detta och tänker att ni inte förväntade er ett sånt dystert svar, men jag tycker att det är bättre att jag berättar saningen än att förvrida det hela och säga att jag faktiskt trivs här och mår jätte bra - för det gör jag inte. Jag har jätte fina vänner, men om jag fick chansen att flytta hem IMORN skulle jag inte tveka en sekund. Kalla mej 'emo' och grejer, men jag svarar som sagt bara på en läsares fråga ärligt.

- EMELIE